Det stora äventyret — Arne Sucksdorff

En lågmäld film med fantastiskt foto, musik (Lars-Erik Larsson) och berättarröst.

Jag blev djupt påverkad av öppningscenerna, som nästan är bäst i hela filmen. Filmen handlar om naturen och då framförallt djurens tillvaro, deras ”kamp för tillvaron” och människans förhållande till detta. Människan har ett val, vi kan ingripa i vår och djurens tillvaro på ett sätt som de inte kan. Det som framstår som grymt i djurriket är naturligt och inget djuren reflekterar över. Men vi är moraliska varelser; det gör att vi ordnar samhället efter andra principer än naturen. Vi bedåras och stärks av naturen och dess skönhet, genom den kan vi bli bättre människor, vi ska skydda den, men ska vi ingripa i den mer än nödvändigt? Och hur förhåller vi oss vid en konflikt mellan människans intresse och naturen?

Betyg: 5/5

Satis Polito — Jimmie Åkesson

Ja, det är sant. Åkesson är ”polerad nog”, vilket alltså är vad bokens titel betyder.

Det är ganska anmärkningsvärt att nästan ingen har recenserat den här boken bland ledande media. En enda recension, från Aftonbladet, och den är förstås inte neutral, skriven av en av SD:s allra största belackare. Med tanke på bokens popularitet och att Jimmie Åkesson är och kommer förbli en viktig person i vårt samhälle, så är det löjeväckande. Men lika bra det; ingen av recensionerna hade blivit neutral ändå. Den enda tyngre recension förutom Aftonbladets är skriven av Tomas Nydahl på Nydahls occident. Den är i grunden positiv.

Åkesson är språkligt begåvad och skriver väl. Med undantag av några tveksamma kommateringar och det fiktiva förordet av ”Per-Albin” (där pluralböjning av verb används vid singularis vid flera tillfällen; det blir alltså fel när han försöker härma den gamla svenskan) så finns det inte mycket att anmärka på. Det är förstås ingen ”konstnärlig” höjd på språket, och det har inte varit ambitionen heller. Men texten är lättflytande och intressant, och som retoriker, det avser förmågan att övertyga med ord, är Jimmie en naturbegåvning. Det är alltså en underhållande bok att läsa, delvis tack vare språket.

Han kan också det här med PR och politik, på ett sätt som nog överträffar de flesta andra i dagens svenska politik, till och med Reinfeldt och moderaterna. Det är nog därför Reinfeldt hatar SD och Jimmie så mycket, vilket författaren ondgör sig över i slutet av boken. Marknadsföringen av boken har också skött sig själv: en välvald titel som fastnar men media måste förlöjliga, ett förord av ”Per-Albin Hansson”, ett lite lagom tönt-häftigt omslag med sockorna i blickfånget.

Egentligen är hela boken intressant läsning för alla som följer med politiken hyfsat. Framförallt är det intressant att läsa kapitlet om mångkultur och den skeva debatten i det ämnet, men som sagt allt är läsvärt. På några ställen drar Åkesson till med svepande generaliseringar, till exempel om ”socialliberaler”. Och då tycker jag att man ändå skymtar en viss ideologisk förenkling eller ytlighet, eftersom socialliberalismen är ett ganska vitt begrepp, inom vilket alla svenska partier, inklusive SD, nog ändå måste sägas hamna, om man skall hålla sig till sanningen. (För ett parti som vill återinföra folkhemmet och inte betraktar sig som socialistiskt måste ändå vara socialliberalt i ekonomiskt hänseende.) Men värderingsmässigt ligger ju SD inte där, utan mer åt det konservativa hållet.

Sammanfattningsvis en bok som inte kommer gå till historien som en definitiv politisk biografi (han är väl bara 34 år gammal), men som fungerar som en sammanfattning över ett partis framväxt och ett debattinlägg inför valet 2014.

Betyg: 4/5

P. S. För den som undrar vad det inledande latinska citatet i boken betyder: ”Allt som sägs på latin låter djupsinnigt.”

Vecka 39, 2013

Att förakta svaghet är att förakta sig själv.

Språkens historia — Tore Janson

Varför heter denna bok Språkens historia? Det är en reviderad nyutgåva av en äldre bok som mycket riktigare hade titeln Språken och historien. Att ändra titeln på detta sätt är på gränsen till bedrägeri. Dels mot dem som läst den tidigare boken och riskerar att köpa samma bok igen, dels därför att den nya titeln inte beskriver innehållet på ett korrekt sätt. ”Språkens historia” är ju något helt annat än ”språken och historien”. Boken innehåller mycket lite om språkens historia, det som Tore Janson rimligtvis har kunskaper om, och betydligt mer om historia och språkens förhållande till politiken och makten. Jag orkar inte recensera boken mer utförligt än så, utan konstaterar bara att Tore Janson inte är historiker (det förekommer tveksamheter), och att jag personligen hellre hade läst en bok om SPRÅKENS historia; det är nämligen i de lingvistiska avsnitten som boken blir verkligt intressant.

Betyg: 3/5

P. S. Det är ganska tröttsamt att höra Janson upprepa sin teori om ”när ett språk blir ett språk” om och om igen. Det lär ni inte missa om ni läser boken…

Vecka 38, 2013

Medvetande är minne.

Gotiska och svenska

För kort tid sedan bloggade jag om Silverbibeln. Hur ser gotiskan, det äldsta bevarade germanska språket, då ut jämfört med svenskan. Det är ju särskilt intressant om vi utgår från att goterna utvandrade från Sverige.

Här är ”Fader vår” på gotiska, med en ”ord-för-ord-översättning”, högst ovetenskaplig, bredvid.

Atta unsar þu in himinam, Fader vår du i himmelen,

weihnai namo þein. helgat namnet ditt.

Qimai þiudinassus þeins. Tillkomme riket ditt.

Wairþai wilja þeins, Varde (bliv) viljan din,

swe in himinam jah ana airþai. så i himmelen ock på jorden.

Hlaif unsarana þana sinteinan gif uns himma daga, Brödet vårt därtill dagligen giv oss denna dag,

jah aflet uns þatei skulans sijaima, och avlåt (förlåt) oss skulderna skyldiga (från oss),

swaswe jah weis afletam þaim skulam unsaraim. såsom ock vi avlåter dem skulderna våra (till oss).

Jah ni briggais uns in fraistubnjai, Och ej bringa oss i frestelse,

ak lausei uns af þamma ubilin; utan lös oss av (från) det onda;

unte þeina ist þiudangardi jah mahts jah wulþus in aiwins. tills din gudsstad (gardi = gård, stad, slott) och makt och välde i evighet.

Amen. Amen.

Som man kan se, finns det stora likheter.

Vecka 37, 2013

Konstens roll är kognitiv, inte expressiv. Dess syfte är ej att uttrycka känsla utan att förmedla insikt i tingens universella natur.

Schopenhauer

Flickan från tredje raden — Hasse Ekman

Som vanligt manus, produktion och regi av Hasse Ekman själv, och som väldigt ofta den manliga huvudrollen också. Hasse Ekman är svensk films största multibegåvning någonsin. Han var son till kanske den störste skådespelaren: Gösta Ekman. Och det knyter an till denna film, enligt mig. Jag tror nämligen att denna film är Hasses uppgörelse med sin fars generations svartsyn på livet. Den komplexa handlingen låter sig inte förklaras utan att man förstör för den som inte sett filmen. Som oftast när Hasse Ekman gör film är den produktionstekniska kvaliteten av högsta internationella klass, liksom personregi, scenografi och foto. Det är en ”må bra”-film.

Betyg: 5/5

Silverbibeln online

Varför är Silverbibeln viktig? Jo, den är skriven på gotiska och är den äldsta bevarade längre skrift på ett germanskt språk. Språket i den ligger därmed också väldigt nära den ur-germanska som språkforskarna tror en gång funnits och som även vi har talat. Goterna utvandrade också med stor sannolikhet från Skandinavien (enligt dem själva), bosatte sig i ung. dagens norra Polen innan de spred sig runt Europa.

Texten finns inskannad, se länk nedan. Tyvärr inget av intresse för lekmän, då vi inte förstår alfabetet eller språket särskilt väl. Men det finns länkar till två PDF-filer med information om Silverbibeln och gotiskan.

http://www.ub.uu.se/sv/Samlingar/Handskrifter/Silverbibeln/Codex-Argenteus-Online/#