Dödligt villospår — Nora Roberts

Dödligt villospår (e-bok)Läser nutida ”nöjeslitteratur” gör jag ibland, dock alltmer sällan. Nora Roberts tillhör världens mest populära författare och har skrivit över 150 böcker, varav många Harlequin-romaner under pseudonym. Detta är dock mer en blandning av en Harlequin-roman och en medelmåttig deckare. Ett plus till översättaren som har gjort ett bra jobb.

Boken inleder bra. Grundhistorien om hur de båda huvudpersonerna växer upp och lär känna varandra är omsorgsfullt skriven och engagerar. Därifrån blir det mer och mer schablonmässigt med många transportsträckor som fyller ut den endimensionella och tråkiga deckarintrigen. Boken kunde gott ha kortats ned med en tredjedel.

Boken är dessutom PK så det räcker. Rovdjur är tydligen gulliga varelser med goda instinkter, som man kan ha som vänner och räddare i nöden. (För en mer verklighetstrogen bild se filmen Grizzly man.) Människorna i South Dakota är inte helt trovärdigt tecknade. Överhuvudtaget är karaktärerna dåligt, nästan obefintligt tecknade. Jag skulle vilja skriva schablonartade, men det vore nästan en komplimang.

Trots kritiken måste man säga att boken bjuder på underhållning för den som orkar engagera sig. Och med tanke på författarens produktionstakt är det en habil bok.

Betyg: 2/5

Annonser

Vad handlar debatten om SD egentligen om?

Naturligtvis är debatten om SD kraftigt överdriven, snedvriden och felaktig. När man istället borde debattera innehållet i politiken och vad väljarna vill (vi har som bekant demokrati i Sverige) så hänger sig de flesta åt moralpanik och nån sorts kollektiv kejsarens nya kläder-psykos, så till den milda grad att två partier håller på att utplåna sig själva och de två stora partierna har båda börjat överge sina kärnväljare.

Men varför? Det är så obegripligt att jag måste försöka hitta alternativa förklaringar. Här kommer de:

1) ”Sverige är ett moraliskt överlägset land.” Efter andra världskriget gjorde vi om, både medvetet av politikerna och undermedvetet i människorna, vår neutralitet till ett moraliskt ställningstagande. Det var den ju inte, utan nödvändig (och/eller feg) realpolitik. Detta har haft till följd att Sverige måste förvandlas till en moralisk stormakt i elitens ögon, för att förklara/sona vår brist på ställningstagande.

2) Konsensus-kultur. Glöm jantelagen, den finns i alla länder, nej det som särskiljer Sverige från andra länder är den intellektuella debatten, både privat och offentligt. Att sticka ut åsiktsmässigt är som bekant socialt självmord.

3) Moralpanik. Minns moralpaniken kring hårdrock och WASP på 1980-talet? Detta är ungefär samma sak fast i mycket större och destruktivare skala.