Tre böcker om grafisk form

Här är tre bra böcker om grafisk formgivning.

Graphic Design

Den första heter Graphic Design — A concise history och är skriven av engelsmannen Richard Hollis. Den består av mycket text satt i ganska liten storlek samt över 800 illustrationer, de flesta i svart-vitt. Texten är trots den lilla graden ej svårläst. Att illustrationerna är svart-vita är naturligtvis en brist, men inte så allvarlig som man skulle kunna tro; budskapet går fram även utan färg. Boken är välskriven och sprängfylld med information och kunskap. Två saker vill jag dock anmärka på. För det första behandlas i mitt tycke enbart de avantgardiska rörelserna. Det blir lite väl mycket när futurismen, konstruktivismen, bauhaus o. s. v. behandlas efter varandra, samtidigt som all mainsteamdesign under denna tid lämnas därhän. För det andra, så börjar inte den grafisk formgivningens historia strax innan sekelskiftet 1900. Denna bok behandlar dock inget om grafisk form dessförinnan. Ändå måste jag ge boken ett högt betyg, då den på ett utmärkt sätt sammanfattar förra århundradets kanske mest vitala konstform.

Betyg: 4/5

Precis min typ : en bok om typsnitt

Den andra boken jag vill ta upp är även den skriven av en engelsman, Simon Garfield, och heter översatt till svenska Precis min typ. Den är genial i det avseende att den tar upp ett nördigt ämne, typografi, och gör det intressant för alla. Det här är, till skillnad från ovanstående bok, populärvetenskap, och man får nog finna sig i en del felaktigheter eller överdrifter. En annan brist är det överdrivna anglo-saxiska perspektivet. Men det spelar ingen roll eftersom boken är skamlöst underhållande och lättläst, samt för det mesta instruktiv. Jag vill inte klaga på översättningen, jag vet hur illa det är med svenska översättares kompetens i det svenska språket idag. Trots det tycker jag att man på flera ställen märker engelskan ”under ytan”. Så var det inte förr, då kunde man aldrig känna originalspråket bakom en god översättning.

Betyg: 4/5

Svenska affischer : affischkonst 1895-1960

Den tredje och sista boken är Svenska affischer — affischkonst 1895–1960. Det är ett bildverk med ett urval av svenska affischer ur Kungliga Bibliotekets samlingar, naturligtvis i färg. Det är en bok som man kan njuta av många gånger; plocka fram och bläddra i. Eller för dem som tycker det är kul, lägga den på soffbordet. Jag får inte samma behållning av texterna. Och av någon anledning har man valt att sätta texten vit mot grön bakgrund, dessutom i ett geometriskt sanserif-typsnitt, vilket gör den väldigt svårläst. Ett bevis för att typografi och grafisk formgivning kanske ändå är två skilda kompetensområden.

Betyg: 4/5

Annonser

Vecka 9, 2013

Jag är inte så svag att jag viker mig för min tids krav om de går emot min övertygelse. Jag spinner en kokong runt mig själv. Tiden får utvisa om det som kommer ut är en fjäril eller larv.

Caspar David Friedrich

Fred sjunger Bellman — Fred Åkerström

0000039720_350Då jag tidigare har recenserat Sven-Bertil Taubes tolkningar av Bellmans sånger, kommer här ett kort omnämnande av denna klassiska skiva från 1969. Den känns helt fräsch än idag, till skillnad från mycken annan svensk musik från den epoken. Åkerström tolkar Bellman väldigt nära originalet, och det känns spänstigt, spirituellt och färgrikt. Det är om möjligt bättre eller lika bra som när Sven-Bertil Taube gör det.

Betyg: 5/5

Myten om multikulti

Multikulti, eller ”mångkultur”, leder inte till mångfald, utan till enfald. Målet är att blanda alla världens kulturer till en enda monokultur.

Det är ju ett gigantiskt projekt, så hur skall det gå till?

Jo, genom att använda minoritetskulturerna till att slå sönder majoritetskulturerna i alla världens länder. Detta upplägg döljer syftet och ger på samma gång sken av att vara för mångfald.

Både det internationella ”kapitalet” och vänstern stöder projektet men av olika skäl. Nu är detta ingen konspirationsteori, där några människor har träffats och gjort upp i hemlighet, utan det råkar helt enkelt bara vara så att två i övrigt helt skilda politiska grupperingar har hittat ett område där de är överens. Personligen är jag för frihandel under rättvisa villkor och med hänsyn tagen till miljön, och jag är för en rimlig invandring. Jag är däremot motståndare till mångkultur som ideologi och sättet vi använder biståndet på, ett sätt som jag tycker andas imperialism och dessutom leder till korruption och passivitet.