Possessiva pronomen och kasus

Vi som talar svenska som modersmål reflekterar sällan över saker som kasus. Det måste man dock göra om man lär sig ett utländskt språk.

Jag anser att svenskan har fem kasus. Det bygger på att jag räknar in även personliga pronomen. Och varför skall man inte göra det? Om vi inte gör det får vi de problem som vi har idag, med ungdomar som inte kan skilja på de och dem, han och honom et c. Kasus är nämligen olika ”fall” som ett ord kan uppträda i. Och vi har fem fall. Dessa är, med ordet man som exempel:

nominativ man objekt (ackusativ/dativ) en, possessiv ens, reflexiv sig, reflexiv possessiv sin (u sitt n, sina pl.)

Substantiv böjs i svenskan endast i kasusformen genitiv, vilken motsvarar de possessiva formerna för pronomen.

Just ordet man är intressant, för här förekommer den speciella formen ens.

Han undrar, om hans väska ligger i vägen. (possessiv)

Man undrar, om ens väska ligger i vägen. (possessiv)

Men däremot reflexiv possessiv:

Han lägger in sin väska.

Man lägger in sin väska.

Jag hittade en ganska bra och enkel resurs, som kan fungera som grundkurs och uppslagsverk i svenska, för oss som har skolgången länge bakom oss: Varför säger man så?

För regniga höstkvällar

Stor TV-underhållning. Jag har lyssnat på Wachtmeister levande en gång. Han är den skickligaste talare/retoriker jag har hört.

Ian Wachtmeister Gäst hos Hagge. Del 1. Del 2.

Vecka 34, 2012

Ältandet är det godas uppror.

Jussi Björling Collection Vol. 4

Den här skivan innehåller ”det bästa” av Jussis arior och duetter mellan 1945 och 1951. Det behöver inte sägas att det är världsklass. Särskilt intressant är det att höra Jussi tillsammans med andra sångare: då framträder verkligen hans unika röstklang. Det finns ett spår på denna skiva, Pärlfiskarna, som tillhör förra seklets bästa inspelningar alla kategorier.

En skiva som kan trösta och bygga upp. Jussi är kungen av alla operasångare!

Betyg: 5/5

Gotye

Jag brukar inte skriva om populärkultur här, helt enkelt därför att jag valt att inte ha med det som en del av min persona på denna blogg. Men så stötte jag på denna video, som är en sådan perfekt blandning av konstskola och ungdomlig kreativitet, att den bara måste få alla på gott humör.

Vecka 33, 2012

Gör du det goda med möda, skall mödan fara, det goda vara; gör du det onda med nöje, skall det onda vara, nöjet fara.

Musonius Rufus

Story hit och story dit

I ett tidigare inlägg hänvisade jag till Rydbergs uppsats Tysk eller nordisk svenska, där han beskriver hur nya låneord, som påstås tillföra någon ny betydelsenyans åt ett begrepp, snart tar över och tränger ut de inhemska orden, med följden att språket istället för att berikas utarmas. Ett sådant nutida och väldigt illustrerande exempel är det engelska ordet story, som torde tillhöra de mest onödiga låneord som finns. Det började väl som ersättning för orden handling och intrig, och då i första hand i filmsammanhang, men har snart gjort intrång även på ord som berättelse och historia. Vi har här alltså ett litet och ganska fult lånord, som på kort tid bland många journalister och även vanligt folk har ersatt inte mindre än fyra inhemska ord och deras betydelseskiftningar. Detta är en slapphet som man häpnar inför.

Var antikens skulpturer verkligen målade?

Jag undrar jag. Det har så mången gång stött mitt skönhetssinne, att dessa skulpturala mästerverk skulle vara överdabbade med färg. Jag är inte vidare insatt, men idag förhärskar teorien att alla antika skulpturer var målade. Bevis för detta påstås vara färgrester på äldre grekiska skulpturer och i en del fall moderna analysmetoder av osynliga färgrester.

Man gör dock två grundläggande fel i analysen. För det första utgår man ifrån att ”antiken”, d. v. s. mer än tusen år och ett ofantligt geografiskt område, är en enda monokultur. Faktum är antiken inom sina gemensamma ramar var betydligt mer tillåtande och polykulturellt än någon tid varit sedan dess. Det kan alltså under olika tider och i olika områden funnits olika smak. Det kan till och med ha varit så att äldre verk målades över av en senare generation människor. För det andra utgår man från att alla skulpturer måste ha behandlats på samma sätt. Alltså inser man inte möjligheten att en del verk var avsedda att målas och en del att förbli omålade. Troligen målades enklare verk i simplare material, medan marmorverk och bronsgjutningar av stora mästare var omålade. Varför skulle man annars lägga sådan vikt vid valet av marmor, bronsgjutningstekniken eller ytbehandlingstekniken hos de stora mästarna som prisas i litteraturen?

For a start, although there are some references in ancient literature to coloured sculpture, they are not many – and they are far out-numbered by those Greek and Roman writers who sing of the translucent, unadorned white marble of their favourite statues.

Secondly,  while early Greek statues fairly often come out of the ground still with their traces of colour, for the later stuff we rely on the evidence of the microscope and the UV camera. Why does this not still retain visible trace of colour, if coloured it once was? And why on earth did Romans polish their marble statues (as we know they did), if they were going to cover them up with thick coats of paint?

Som artikelförfattaren ovan påpekar finns det inga grundläggande evidens att alla antika skulpturer var målade. Lika mycket talar emot. Artikeln finns här.

Work of Art

Work of Art är en dokusåpa som har gått på söndagskvällarna i SVT2 och som får sin upplösning nästa vecka. De unga konstnärerna klarar de svåra utmaningarna väl, även om de bara undantagsvis lyckas skapa god konst. Det jag är mest imponerade av är deras tekniska skicklighet och praktiska handlag.

Det är en sak jag har lagt märke till: Det är den enda dokusåpa jag har sett där deltagarna hjälper varandra och ger varandra tips, trots att de tävlar om 100 000 dollar i prispengar. Kan man här skönja en smula av ”samarbetet för tillvaron”, som Rydberg talade om, istället för ”striden för tillvaron”. Och hur kommer det sig att det är konstnärer som uppvisar dessa drag? Jag påminns om den svenska dokumentären om ett fängelse i USA, där en liten grupp fångar ingick i en kulturgrupp; hur de likasom hade återfått livsglädjen och respekten för sig själva och andra, trots att de skulle sitta där resten av livet.

En annan ”dokusåpa” som försöker göra någonting positivt och är extremt underhållande är för övrigt Celebrity Rehab med Dr. Drew.

Tysk eller nordisk svenska?

Idag borde kanske frågan lyda: Tysk eller engelsk eller nordisk svenska?

Det här är Viktor Rydbergs kända och inflytelserik artikel/uppsats från 1873, som bör läsas av alla språkintresserade svenskar! Konservativt? Ingalunda. Rydberg är medveten om att språket hela tiden ändras och utvecklas, men hur skall det ske, det är frågan. Nordiskt eller tyskt? Skall svenskan bli ett osjälvständigt tiggarspråk, som lånar ord utifrån och till slut dör, eller skall det leva vidare som ett självständigt nordiskt språk med förmåga till självförnyelse?

Här finns texten att läsa.