Att tala i tungor eller ej, det är frågan

Att ”tala i tungor” har blivit något av ett virus i den moderna kristenheten och sprider sig genom pingströrelsen och den ”karismatiska rörelsen”. De anser att ”tala i tungor” är ett tecken på att vara fylld av den Helige Ande. (Något som skulle innebära att ”vanliga” kristna, som inte talar i tungor, inte är fyllda av den Helige Ande! En mycket betänklig ståndpunkt, som inte heller har stöd i Bibeln.)

Men vad innebär egentligen att ”tala i tungor”. Går vi till vårt svenska språk, så har vi det gamla ordet ”tungomål” som betyder (främmande) språk: tunga + mål (tal). Det är också vad som med största sannolikhet avses i Bibeln, när de första apostlarna plötsligt kunde ”tala i tungor”, dvs göra sig förstådda på främmande språk (utan att de själva hade studerat dem) i avsikt att de skulle kunna sprida evangeliet, inte att i extas bluddra fram osammanhängande och obegripliga ”ord”.

Radioprogrammet Issues Etc. reder ut begreppen:

http://issuesetc.org/podcast/sbotwwolfy05-29-15.mp3

De vackraste psalmerna — Den blomstertid nu kommer

Texten trycktes i Den svenska psalmboken 1695 med tillägget ”Een Sommarwisa”, och tillskrivs Israel Kolmodin, som var superintendent i Visby. Det berättas att han skall ha inspirerats efter att ha promenerat vid Hångers källa utanför Visby.

Melodin räknas som en svensk folkmelodi (det vill säga dess kompositör är okänd), den är känd från 1693.

http://www.deezer.com/track/99751132?utm_source=deezer&utm_content=track-99751132&utm_term=489131451_1432893907&utm_medium=web

Aftonbladets chefredaktör betalar pengar till brottslingar…

… och skyddar dem sedan med hänvisning till källskyddet!

http://www.medievarlden.se/nyheter/2015/05/polisen-far-gora-husrannsakan-pa-aftonbladet

Källskyddet skall självklart gälla, men inte när den som lämnat uppgifter har tjänat stora pengar på det och troligen själv är inblandad i brottet som har begåtts (eller i vart fall medvetet skyddar brottslingarna som han uppenbarligen känner). Jan Helin borde aldrig ha betalat de här pengarna, eftersom han med mycket övertygande skäl kunde misstänka att den som lämnade uppgifterna var inblandad i brottet på något sätt, och nu ville tjäna en extra hacka.

Sveriges partilandskap i förändring?

Dick Erixon skriver på sin blogg om hur Sveriges partilandskap håller på att förändras.

http://erixon.com/blogg/2015/05/sveriges-nya-partilandskap/

Tidigare i veckan skrev Johan Ingerö (se förrförra inlägget nedan) om att det politiska landskapet kommer att förändras, från vänster-höger med tyngdpunkt på ekonomi till konservatism-radikalism med tyngdpunkt i en moralisk dimension. Vad skulle det innebära för riksdagspartierna? Och vad borde de göra för att vara relevanta utifrån sina grundvärderingar?

Även om jag är mer tveksam till utsikterna att de övriga partierna (förutom SD och KD) kan gå i en annan riktning än idag, så låt oss ändå anta att det är möjligt; och det vore bra för Sverige. Jag tycker dock att man glömmer en dimension, som verkligen krävs för att rita den svenska politiska kartan, nämligen individualism-kollektivism. Vi kan då placera in de olika svenska riksdagspartierna enligt följande (notera dock att starkt kollektivistiska stater (”folkhemmet”) ofta leder till en befolkning med stark individualitet):

Skala 1-5, 1 = vänster, 3 = mitten, 5 = höger

A = ekonomisk frihet, omfördelningspolitik, ekonomisk jämlikhet

B = kultur, värderingar, kunskap, moral, tradition, nationalism

C = kollektivism, individualism

Vänsterpartiet

A1 B1 C2

Miljöpartiet

A2 B2 C4

Socialdemokraterna

A3 B2 C2

Folkpartiet

A5 B2 C4

Centern

A5 B1 C5

Moderaterna

A4 B1 C4

Kristdemokraterna

A3 B3 C3

Sverigedemokraterna

A3 B4 C2

Så ser läget ut idag. Dimension A är fördelad ungefär jämnt från vänster till höger. Dimension B domineras nästan totalt av vänstersidan, även i de stora borgerliga partierna, medan SD fångar upp de väljare som inte ställer upp på kulturradikalism och värdenihilism. Dimension C är en möjlig konfliktskapare i svensk politik, där Miljöpartiet sticker ut på vänstersidan med sin frihetligt socialistiska bakgrund (syndikalismen, hippierörelsen), medan KD och SD är mer kollektivistiska än de andra borgerliga partierna.

Cold-Case Christianity — J. Warner Wallace

Wallace är detektiv och utredare till yrket. Han har under lång tid specialiserat sig på kalla fall, dvs gamla fall som tas upp igen efter ett antal år för att se om de går att lösa på nytt.

När han som ateist en gång i tiden beslöt sig för att studera Bibeln, i avsikt att studera Jesus som historisk person och vishetslärare, blev resultatet något helt annat än han hade väntat sig. Han ville använda samma metoder och standarder vid undersökningen av Bibeln, som han och det kaliforniska rättssystemet använder vid mordrättegångar (dvs den högsta och mest krävande standarden), och han behandlade snart den kristna tron som ett verkligt ”cold case”. I slutändan kom han fram till en sak: allt pekade på att historien om Jesus var sann och att bevisen skulle hålla i en rättegång.

Cold- Case Christianity (häftad)

Boken är uppdelad i två delar. I den första delen går författaren igenom hur utredningar går till, hur olika bevis och vittnesmål värderas och olika rättsprinciper, ex. vad innebär ”rimligt tvivel”. I den andra delen är det läsaren som sitter i en tänkt jury och Wallace presenterar sitt fall för dem, med vittnesmål och ”pläderingar”, vilket skall leda till fällande dom: att kristendomen är sann bortom rimligt tvivel.

Boken är pedagogiskt upplagd med många små illustrationer som lättar upp läsningen, dessutom lär man sig en hel del om hur brottsutredningar går till samt detektiv- och åklagararbete.

Hur lyckas då boken i sin avsikt, att få ett utslag till förmån för kristendomen? Mycket bra faktiskt. Jag tror att till och med många kristna är omedvetna om hur oerhört starka belägg det finns för Nya Testamentets äkthet. Det som gör att den här boken sticker ut är att den förlitar sig helt på världsliga metoder (inga metafysiska eller filosofiska resonemang tillåts. Det enda Wallace kräver är att vi håller oss öppna för det övernaturliga som en möjlighet). Men han lyckas visa att evangelierna är 1) verifierbara 2) skrevs av ögonvittnen (eller är direkt baserade på ögonvittnens berättelser) 3) har varit oförändrade över tid 4) trovärdiga (vittnena hade inga motiv att ljuga).

Jag rekommenderar att man läser boken, vare sig kristen eller ateist, för att själv utvärdera bevisen.

Betyg: 5/5