För det första, låt oss klargöra något om ordet ”saga”. För oss betyder det ”sägen” eller ”berättelse för barn”. Men dess ursprungliga betydelse för nordborna var helt enkelt ”berättelse” eller ”historia”. Vi har alltså här att göra med en berättelse om en verklig händelse. Det är ingen mytologi eller förekommer inga fantasifoster i form av drakar eller liknande. Det här alltså berättelsen om Gunnlaug, Ravn och Helga den fagra som utspelar sig i Island, Norge, Sverige, England runt år 1000. Det är en kärlekshistoria med inslag av hederskultur och våld, om ont och gott. Berättartekniskt är sagan oerhört koncentrerad. Skönt tycker jag. En modern författare skulle behöva 500 sidor för att skriva samma sak som här återges. Ett fint inslag är de många små visorna eller kvädena på fornnordisk vers som är insprängda i texten. Översättning: Albert Ulrik Bååth.
Betyg: 5/5
Kan man skildra romarriket i nästan ett kammardrama, enbart inomhus, enbart genom det skådespelarna förmedlar? Inte bara JA; det här är den bästa skildringen som har gjorts (i konkurrens med ROME av HBO) av Rom och en av de bästa TV-serierna någonsin. Skådespeleriet håller genomgående högsta klass ned till minsta biroll. Derek Jacobi är förstås lysande i titelrollen (det är den svåraste rollen), men mina favoritgestaltningar görs av Brian Blessed (Augustus) och John Hurt (Caligula), helt ofattbart bra! I serien används ett begränsat antal interiörer, men man lyckas ändå skapa realism och variation genom användandet av teleobjektiv och många olika kameravinklar.
Harpolekarens blogg 