Filosofins grundriktningar

Filosofin har fyra huvudfåror, nämligen

  • Etisk filosofi
  • Politisk filosofi
  • Epistemologi (kunskapsteori, vad kan vi veta? Vad är sant?)
  • Metafysik (”bortom det fysiska”)

Sedan, om jag får göra ett försök att dela in olika filosofers skolor, så kan man enligt mig se två tydliga huvudkonflikter: idealism/materialism och rationalism/empirism.

Den första konflikten handlar om ifall världen består av något mer än det materiella, det vi kan se (lever vi i en fenomenvärld eller ej). Den andra om hur man kommer fram till kunskap, där rationalisterna anser att man kan komma dit med (ibland enbart) förnuftets slutledningar, medan empirikerna är mer skeptiskt lagda och mest förlitar sig på observationer.

Dessa två huvudkonflikter ger totalt fyra kombinationsmöjligheter, men i realiteten är nästan alla idealister rationalister och nästan alla materialister empiriker. Nu är detta att hårdra det en hel del, men för enkelhetens skull…

Grizzly man — Werner Herzog

Werner Herzog verkar fungera bäst när han får arbeta med egensinniga karaktärer som skådespelare (Klaus Kinski!). Han har också i många av sina bästa filmer rört sig kring konflikten/förhållandet mellan naturen, människan och civilisationen. Det är därför inte förvånande att Grizzly man om den mycket specielle och karismatiske Timothy Treadwell och hans grisslybjörnar är en av 00-talets två bästa dokumentärfilmer (den andra varande Bowling for Columbine). Lite av äran för filmen skall gå till Treadwell själv, som faktiskt fotograferat och regisserat en stor del av materialet till filmen, nämligen alla scener med honom själv och de flesta naturscenerna från Alaska.

Betyg: 5/5

Orwellanskt nyspråk breder ut sig

Det är inte bara på det politiskt korrekta området som nyspråket breder ut sig, eller räknas även den lånedrivna ekonomin dit nu; jag misstänker nästan det. Det påstås att budgetstoppet i USA har ”kostat” pengar. Men tänk efter, hur kan ett stopp för att låna mer pengar vara en kostnad, det är inget annat än en besparing. Att man nu kan kalla en besparing för en ”kostnad” utan att någon reagerar är anmärkningsvärt och indikerar tyvärr att den lånedrivna ekonomin är här för att stanna, vilket kommer vålla ännu mer bekymmer än det redan gjort.

http://www.svt.se/nyheter/ekonomi/krisen-kostade-usa-24-miljarder-dollar

Svensk folkmusik

Det finns inget översvallande utbud av svensk folkmusik på den kommersiella marknaden, särskilt inte om man letar efter samlingsskivor. Jag fastnade för den här:

Jag rekommenderar den varmt, och den är dessutom billig. Det är en bra blandning (nyare och äldre arr.) av inspelningar från 70-talet och framåt av traditionell folkmusik.

En bra samlingsskiva med Evert Taube är denna, som innehåller många, men inte alla av hans bästa låtar:

Helt ny folkmusik har gruppen Solblot skapat genom att tonsätta Heidenstams dikter (tänk Mando Diao/Fröding, men mera genuint). Hade det funnits rättvisa skulle denna skiva sälja lika mycket som Fröding-skivan:

Skivan inleds och avslutas med tonsatta deklameringar av Heidenstam själv: rysningar! Här är en annan variant med annan, okänd musik:

Sist men inte minst: detta är en skiva som alla svenskar bör äga. Hugo Alfvén dirigerar själv sina tonsättningar, som bygger på svensk folkmusik, inkl. Midsommarvaka, Bergakungen och Den förlorade sonen:

Midsommarvaka/Bergakungen

Samtliga skivors betyg: 5/5

Att konsumera kultur

Jag vill här ge ett exempel på skillnaden mellan att konsumera kultur och att delta i/skapa kultur. I synnerhet Sverige är ett land vars medborgare är mycket duktiga på att konsumera kultur, men obekväma i den andra rollen.

För att visa vad jag menar vill jag ge följande exempel. Jag har en vän, som jag en gång beundrade mycket (numera detroniserad). Han drömde om att göra en ”pilgrimsresa” till Memphis och Mississippi på grund av sitt stora musikintresse (framförallt soul). Väl där beslöt han att besöka en gospelkyrka i ett svart område. Baserat på den ”rapport” som inkom var detta bland det största han upplevt. Han hade där ”konsumerat” en äkta kulturyttring: han var där, han deltog, men han var aldrig en del av kulturen på riktigt; han konsumerade. Helt ofarligt och utan vidare konsekvenser. Ett minne, som han kan vårda ömt på sitt existentialistiska ”upplevelsekonto” och kan skryta med inför sina vänner. Denna samme person har dock aldrig uttryckt någon liknande beundran inför det svenska kyrkorummet eller psalmerna. Där kan han nämligen inte bara passivt konsumera, utan måste ta ställning och delta på riktigt. Det bör nämnas att samme person numera älskar Elvis’ gospelinspelningar, men aldrig skulle erkänna eller komma på tanken att han skulle vara religiös. Faktum är att han skyr alla typer av religiösa och filosofiska resonemang överhuvudtaget. Men han gillar känslan när kungen sjunger gospel… Han snyltar helt enkelt på andras känslor för sina egna andliga behov: han konsumerar!

På detta sätt utarmas vår egen kultur samtidigt som en tomhetskänsla skapas som måste fyllas av ännu mer konsumtion av andras kultur.