Matriarkatet Sverike (3)

Äntligen en artikel som försvarar pojkar och män tänker man. Men en bit ned läser man förvånat:

Flickor är mer språkligt begåvade än pojkar. De är mer ambitiösa och motiverade och har bättre betyg i alla ämnen utom idrott.

Jag slår vad om, att om man listar de 100 största författarna i världshistorien (om en sådan lista var möjlig, vilket den inte är) så skulle 98% vara män. Hur går det ihop, om kvinnor är språkligt mer begåvade? Det går inte ihop, och förklaringen är enkel. Forskaren ovan klarar inte av att skilja mellan intresse och begåvning. Flickor är språkligt mer intresserade än pojkar idag. De har högre betyg därför att de är mer intresserade av att studera. Varför? Delvis därför att pojkkulturen i Sverige långsamt har utvecklats till en machokultur, där att plugga och att vara smart anses töntigt och är socialt stigmatiserande. Delvis därför att utbildningssystemet har anpassats till flickorna. Exempelvis så klarar flickor språk bättre som en följd av att man har slutat att lära ut språkets struktur på ett bra sätt. Flickor är bättre på att snappa upp och härma språk, medan pojkar har lättare att förstå språkens struktur.

 

Medelmåttor lånar, snillen stjäl (1)

Känns citatet igen? En annan sentens lyder: Vi står på jättars axlar.

Ingenting skapas ur ett vakuum, alla är vi en del av en utveckling. Man kan till och med gå så långt att hävda, att

utan förmågan att imitera andra människor finns vi inte. Det är i själva verket bara HUR vi imiterar som avgör vilka vi är.

Här nedan följer en utvecklingskedja i tre steg av en låt, där man med relativt små medel ändrar den konstnärliga karaktären avsevärt.

Stöld eller ej? I detta fall är det inte fråga om stölder (förutom det första fallet som i sig är en ”stöld” av en sydafrikansk sång), eftersom Yardbirds låt är alltför olik för att kunna påvisa något annat än inspiration, och i Rainbows fall handlar det om en cover (de listar upphovsmännen), som de dock gjort i högsta grad till sin egen.

Återkommer med fler exempel där gränsen är svårare att dra.

Angående fri invandring

Detta är en kulturblogg, men då jag anser att invandring påverkar samhället även kulturellt är detta inlägg ett utvik till den större samhällsdebatten.

A: Fri invandring kommer att leda till samhällets sönderfall på sikt. På kort sikt kommer välfärdsstaten att monteras ned.

B: Ja, men det är priset vi får betala om vi verkligen vill vara solidariska med andra människor.

A: Men på vilket sätt är det solidariskt att alla människor skall komma hit? Är det inte lite förmätet att tro att Sverige är paradiset på jorden?

B: Det handlar inte om det. Ingen människa på jorden är mer värd än den andra när den föds och har därför lika mycket rätt till vårt land som du och jag.

A: Det är ju statssocialism. Jag antar att du på det privata området förespråkar samma sak?

B: Nej.

A: Dessutom är ju en fri invandringspolitik inhuman för alla parter. De inneboende, både invandrade och svenskar, och de som kommer hit. Det samhället är inhumant mot alla inblandade.

B: Med fri invandring kan våra företag få tillgång av billig arbetskraft och därmed öka tillväxten. De rikas samveten kan dövas av den generösa flyktingpolitiken. De fattiga i detta land får skylla sig själva: de är lata och inkompetenta och passar det inte kan de utvandra.

Här är två läsvärda länkar om detta aktuella ämne:

”Oseriös debattbok bakom förslaget om fri invandring” – DN.SE

http://erixon.com/blogg/2013/01/svensk-sjalvbild-och-fri-invandring/

Vänsterns analys leder fel

Mer mobbning och stök i skolorna än någonsin. Mindre kunskap och etik i samhället än någonsin. Man kunde tro att vänstern skulle lära sig av misstagen, ändå fasthåller de vid den undermålige filosofen Marx´ idéer. Det är också sant som skribenten anger, att borgerliga politiker och journalister har lämnat walk-over på kultur- och värdeområdet.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/normkritik-ar-var-tids-lontagarfonder_7820698.svd

Ett svärdshugg mot den svenska historien

Här är mannen/släkten som ansvarar för att historiedisciplinen i Sverige har degenererat. Källkritik? Pytsan. Det handlar om att han vill välja ut de källor som bekräftar hans bild. För om han och hans gelikar vore konsekventa så funnes ingen historia alls att skriva. Det de ville göra var att skriva om historien. I detta fall fanns en Skånepatriotism i grunden som slog över i ett glorifierande av Danmark och nästintill svenskhat.

Med en ganska stor dos arrogans avvisades den rådande bilden av vikingatiden. Istället skapades en mycket mera fragmentarisk bild, men i gengäld byggd på säkra, samtida, källor. Detta skulle bli signifikativt för Lauritz fortsatta forskningar där han gång på gång nedmonterade nationella konstruktioner av historien. Emellanåt förledde denna strävan Weibull till att tillämpa en selektiv källkritik.

Under 1940-och 50-talen kom Lauritz och Curt Weibulls elever att överta de flesta av landets lärostolar i historia. Det skedde ett maktskifte i svensk historievetenskap. Själva beskrev de sig som företrädare för en objektiv och faktabaserad historievetenskap i kontrast till sina motståndare, vilka utdömdes som metodologiskt omedvetna, konservativa historieromantiker. Men detta är en grov förenkling. Alltsedan 1900-talets början var de flesta svenska historiker medvetna om betydelsen av källkritik. Vad striden ofta gällde var huruvida sentida berättande källor kunde innehålla en identifierbar kärna av historisk sanning eller ej. Här råder ännu i dag ingen enighet bland historiker.

Här är en artikel som citaten ovan kommer ifrån.

Här man läsa om en av hans motståndare, Johan Nordström.

Det viktigaste elementet i det som kan kallas Nordströms metod är strävan till inlevelse och historisk förståelse. Häri ansluter han sig till gängse tradition hos till exempel Schuck, Burckhardt och Dilthey. Detta historistiska betraktelsesätt skiljer Nordström från Sarton och den positivistiska traditionen i vetenskapshistorien. Nordström tillmäter de idémässiga faktorerna en större roll för den historiska utvecklingen än de materiella.

Det sistnämnda ansluter för övrigt till Viktor Rydbergs syn på historieforskning och historieskrivning, som var inflytelserik på 1800-talet.

Vad är kultur?

Ibland ställs frågan vad är kultur? och då oftast i samband med ett nationalistiskt perspektiv. Det vill säga: finns det någon svensk, finsk, tysk kultur o. s. v. En definition av kultur skulle kunna vara: GEMENSAMMA REFERENSRAMAR. Det är dessa ”ramar” som gör att vi förstår varandra, förmår att föra ett civiliserat och produktivt samtal/debatt och skapa kultur eller konst som uppskattas och förstås av andra. Dessa ramar är förstås inte statiska men heller långt ifrån så formbara som en del kulturrelativister vill göra gällande. Snarare är den underliggande kulturen mycket elastisk och återgår över tiden gärna till sitt ursprungsläge, men det finns också en plastik, en formbarhet, som dock kräver lång tid och mycket jobb att åstadkomma.

När det gäller yttre ting, som ofta förenklat diskuteras av dem som inte förstår vad kultur och identitet egentligen är, kan man nog säga att de två fundamenten i ett kulturområde är SPRÅKET och NATUREN.