Story hit och story dit

I ett tidigare inlägg hänvisade jag till Rydbergs uppsats Tysk eller nordisk svenska, där han beskriver hur nya låneord, som påstås tillföra någon ny betydelsenyans åt ett begrepp, snart tar över och tränger ut de inhemska orden, med följden att språket istället för att berikas utarmas. Ett sådant nutida och väldigt illustrerande exempel är det engelska ordet story, som torde tillhöra de mest onödiga låneord som finns. Det började väl som ersättning för orden handling och intrig, och då i första hand i filmsammanhang, men har snart gjort intrång även på ord som berättelse och historia. Vi har här alltså ett litet och ganska fult lånord, som på kort tid bland många journalister och även vanligt folk har ersatt inte mindre än fyra inhemska ord och deras betydelseskiftningar. Detta är en slapphet som man häpnar inför.