Vänsterns brott mot mänskligheten och vänsterns propaganda borde belysas — inte tvärtom

I Göteborg har kommunen beslutat att bekosta så att skolelever tvingas se propaganda-filmen Även de döda har ett namn. (Alla kommuninvånare, oavsett politisk åsikt tvingas betala, och den offentliga sektorn som ska vara neutral, förmedlar en starkt vänsterpolitisk världsbild till alla barn.)

Henning Mankell förmedlar i filmen kommunistisk DDR-retorik: Om inte alla har mänsklig värdighet, är ingen av oss fri, säger han. Det är en variant av den ideologi som styrde Östtyskland – är inte alla lika värda, är ingen fri – i vilkens namn ändamålen helgade de repressiva medlen. – See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2890200-annika-borg-propaganda-i-undervisningen#sthash.7yHcsNIU.dpuf

I TV4 tillåts den högst måttligt begåvade musikern Niklas Strömstedt (har för övrigt undrat, är han alkoholiserad?) framföra rent och skärt hat mot SD, något TV4 tillåter med hänvisning till åsiktsfriheten, men när någon framför kritik åt andra hållet, dvs Louise Andersson Bodin, stoppas hon från TV4 utan orsak.

http://www.svd.se/politisk-stromstedt-i-sa-mycket-battre

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/804266-louise-andersson-bodin-stoppas-fran-medverkan-i-tv4s-nya-satsning

(Märkligt att Strömstedt kan så många olika sajter med nationalistiskt innehåll? Måste betyda att han sitter och ”hat”-surfar ganska mycket själv? för jag tror de flesta inte har en aning om dessa. Syftet var förstås att genom ”guilt by association” knyta de seriösa sidorna och SD till de mer extrema. Vi kan leka samma lek med Socialdemokraterna, som väl du röstar på Niklas. Då är du medskyldig till Stalins, Pol Pots och Maos massmord!) Förresten behöver du bara gå till Daniel Suhonen, högt uppsatt och inflytelserik Sosse som vill ”ta upp kaleshnikoven och skjuta”, se klippet 1:02 in i videon.

Och samtidigt som Donald Trump gör succé i Saturday Night Live, fortsätter den svenska motsvarigheten Partaj att göra satir av borgerliga politiker och SD, trots att det är vänstern som sitter i regeringen. Ett litet tips till Partaj: satir är alltid roligare om den slår uppåt, mot makten. Annars övergår satir lätt i något som liknar mobbning och hat. Så när får vi se Jimmie Åkesson som värd för Partaj?

Satis Polito — Jimmie Åkesson

Satis polito (inbunden)Ja, det är sant. Åkesson är ”polerad nog”, vilket alltså är vad bokens titel betyder.

Det är ganska anmärkningsvärt att nästan ingen har recenserat den här boken bland ledande media. En enda recension, från Aftonbladet, och den är förstås inte neutral, skriven av en av SD:s allra största belackare. Med tanke på bokens popularitet och att Jimmie Åkesson är och kommer förbli en viktig person i vårt samhälle, så är det löjeväckande. Men lika bra det; ingen av recensionerna hade blivit neutral ändå. Den enda tyngre recension förutom Aftonbladets är skriven av Tomas Nydahl på Nydahls occident. Den är i grunden positiv.

Åkesson är språkligt begåvad och skriver väl. Med undantag av några tveksamma kommateringar och det fiktiva förordet av ”Per-Albin” (där pluralböjning av verb används vid singularis vid flera tillfällen; det blir alltså fel när han försöker härma den gamla svenskan) så finns det inte mycket att anmärka på. Det är förstås ingen ”konstnärlig” höjd på språket, och det har inte varit ambitionen heller. Men texten är lättflytande och intressant, och som retoriker, det avser förmågan att övertyga med ord, är Jimmie en naturbegåvning. Det är alltså en underhållande bok att läsa, delvis tack vare språket.

Han kan också det här med PR och politik, på ett sätt som nog överträffar de flesta andra i dagens svenska politik, till och med Reinfeldt och moderaterna. Det är nog därför Reinfeldt hatar SD och Jimmie så mycket, vilket författaren ondgör sig över i slutet av boken. Marknadsföringen av boken har också skött sig själv: en välvald titel som fastnar men media måste förlöjliga, ett förord av ”Per-Albin Hansson”, ett lite lagom tönt-häftigt omslag med sockorna i blickfånget.

Egentligen är hela boken intressant läsning för alla som följer med politiken hyfsat. Framförallt är det intressant att läsa kapitlet om mångkultur och den skeva debatten i det ämnet, men som sagt allt är läsvärt. På några ställen drar Åkesson till med svepande generaliseringar, till exempel om ”socialliberaler”. Och då tycker jag att man ändå skymtar en viss ideologisk förenkling eller ytlighet, eftersom socialliberalismen är ett ganska vitt begrepp, inom vilket alla svenska partier, inklusive SD, nog ändå måste sägas hamna, om man skall hålla sig till sanningen. (För ett parti som vill återinföra folkhemmet och inte betraktar sig som socialistiskt måste ändå vara socialliberalt i ekonomiskt hänseende.) Men värderingsmässigt ligger ju SD inte där, utan mer åt det konservativa hållet.

Sammanfattningsvis en bok som inte kommer gå till historien som en definitiv politisk biografi (han är väl bara 34 år gammal), men som fungerar som en sammanfattning över ett partis framväxt och ett debattinlägg inför valet 2014.

Betyg: 4/5

P. S. För den som undrar vad det inledande latinska citatet i boken betyder: ”Allt som sägs på latin låter djupsinnigt.”