Hasse Ekman, regissör, skådespelare, manusförfattare och son till superlegenden Gösta Ekman, tillhör de kulturpersonligheter som fått något av ett uppsving de senaste åren, främst tack vare återutgivningen av många av hans filmer på DVD. Han tilltalar både vanligt folk med sina välgjorda och ofta traditionellt berättade filmer och kultureliten då han ofta tar upp teman som socialism, pengars destruktiva kraft och feminism och till och med homosexualitet. En film som har blivit väldigt hyllad, Banketten, ligger otäckt nära den dåtida svenska statsideologin, och kan nästan uppfattas som en propagandafilm för den socialdemokratiska samhällssynen. De tre bästa filmerna är enligt mig:
Flicka och hyacinter
Berättarstrukturen ligger nära Orson Welles En sensation, tillbakablickar och nutid blandas fram till filmens upplösning som består av en några sekunder lång scen då gåtans lösning presenteras. Oerhört skickligt utfört och fint skådespelat.
Fram för lilla Märta
Kanske den bästa svenska komedin genom tiderna. Stig Järrel gör sin bästa rollprestation i karriären som kvinna och även Hasse själv spelar bra.
Kungliga patrasket
En skildring av Hasses egen familj och framförallt hans far, den store Gösta. Edvin Adolphsson gör huvudrollen med bravur. Underhållande, sprudlande och tänkvärt om teaterns värld och den ”verkliga” världen.
Samtliga filmer får högsta betyg: 5/5
Harpolekarens blogg 
Men ”Flicka och hyacinter” är en med rätta hyllad klassiker i svensk film, kallad ett ‘absolut mästerverk’ av nämnde Ingmar. Den kanske inte riktigt har samma idémässiga slagkraft nu som när den kom, men den både fascinerar och imponerar även idag.