Böneutrop kränker individens rättigheter

Inga politiska eller religiösa budskap skall på regelbunden basis få utbasuneras på allmän plats. Klockringning är något annat, eftersom det bara markerar en händelse, finns inget religiöst alls i det. Religionsfrihet innebär frihet att utöva religion, men också frihet från ofrivillig religion. När det gäller ljud är det dessutom svårt att undvika, medan ett kors eller andra visuella religiösa symboler, så länge de står på privat mark, kan undvikas genom att vända bort blicken eller ta en omväg.

Böneutrop kränker individens rättigheter

Bara i DDR… och Sverige

De som bodde i Östtyskland fick som bekant inte lämna sitt land utan tillstånd, för då kunde de se hur det var i väst. De fick inte heller konsumera västmedia, för då kunde den bild som statsmakterna ville upprätthålla raseras.

I Sverige börjar vi med små steg närma oss detta scenario. Vill man ha en vettig rapportering om tillståndet i Sverige, får man slå på dansk TV. Som tur är är den tillgänglig via Internet för alla svenskar, inte bara skåningarna.

Numera tvingas svenska dissidenter söka skydd i grannlandet Danmark.

En dokumentär om den förföljda konstnären Dan Park:

http://www.dr.dk/tv/se/dan-park/dan-park-forfulgt-eller-forfoerer#!/

Varför har den inte visats i svensk TV?

Man kan tycka att denna konst är osmaklig, men alla som har den minsta fantasi kan faktiskt se det satiriska. Det är bara de som vill se rasismen som gör det! de fantasilösa, stela och hatiska människorna! Det är synd om sådana människor, för deras liv är så torftiga, men varför skall vi andra behöva lida av deras torftighet?

Här skriver galleristen om saken:

http://www.svt.se/opinion/article2438569.svt

SVT Debatt förresten, vilket vänstervridet skräpprogram, vars enda syfte är att upprätthålla ett sken av debatt och ställa de med obekväma åsikter inför skranket. När får vi se ett debattprogram med intellektuell nivå där vänstern får försvara sig och förklara sig?

Censurens Sverige?

Det finns en bok ute, på engelska, som heter To Train up a Child. Den har nu tagits bort av Adlibris, där man kan läsa följande:

Vi arbetar med att ta fram en policy över vilka böcker vi plockar bort ur sortimentet. Under tiden det arbetet pågår finns denna titel ej tillgänglig till försäljning.

På Bokus finns inte boken ens i sökresultaten. Amazon, som kanske snart kommer till Sverige, har dock kvar boken i sitt sortiment.

Läs gärna vad folk tycker på Amazon.co.uk och Goodreads.

Det verkar inte vara en särskilt fräsch bok. Men jag har inte läst den, och vill därför inte döma i onödan. Vad jag vill opponera mig emot är att företag inför censur. Varför inte låta folk läsa boken och döma själva? När började vi behandla människor i ett fritt samhälle som barn? Jag vill påminna att bokhandlarna i fråga inte har några problem att sälja Mein kampf av Adolf Hitler, troligen med motiveringen att ”folk ska kunna läsa själva och bilda sig en uppfattning”. Helt ok, och så bör det förbli. Jag vill också påminna om att barnaga, som ifrågavarande bok tydligen propagerar, var utbrett även i Sverige så sent som på 1970-talet. Det var först efter Astrid Lindgrens tal Aldrig våld! som det förbjöds:

Och för dem, som nu så ivrigt ropar på hårdare tag och stramare tyglar, skulle jag vilja berätta vad en gammal dam en gång talade om för mig. Hon var ung mor på den tiden när man ännu trodde på det där

”Spar på riset och du fördärvar pilten”,

det vill säga hon trodde egentligen inte på det, men en gång hade hennes lille pojke gjort någonting, så att hon tyckte han måste få en risbastu, den första i sitt liv. Hon sa åt honom att han själv skulle gå ut och ta reda på ett ris åt henne. Den lille pojken gick och var länge borta. Till sist kom han gråtande tillbaka och sa:

”Jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mej.”

Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt alltihop med barnets ögon.

Barnet måste ha tänkt att ”min mor vill faktiskt göra mig illa, och då går det väl lika bra med en sten”.

Hon slog armarna om honom, och de grät en stund tillsammans. Och sedan la hon stenen på en hylla i köket, och där fick den ligga kvar som en evig påminnelse om det löfte hon gav sig själv i den stunden: aldrig våld!

Men är vi så trångsynta att vi vill fördöma alla föräldrar som levde dessförinnan, som någon gång tillrättavisade med riset? Eller för den delen alla föräldrar i andra länder där det fortfarande används? OCH FRAMFÖRALLT, NÄR SKA SVENSKARNA FÖRSTÅ ATT VI HAR YTTRANDEFRIHET? OCH ATT VI ÄR VUXNA MÄNNISKOR SOM SJÄLVA KAN TÄNKA?