Dom eller dåmm

(Obs! Ironiskt inlägg)

Det är nu tacknämligt att vi har krossat det sista borgerliga motståndet och verkar vinna vår kamp för utrotandet av den onödiga åtskillnaden mellan de och dem. Vårt mål är som bekant att språket skall vara så enkelt att den störste författare inte skall kunna uttrycka sig på annat sätt än att den mest obegåvade förstår. Istället skall konstens storhet ligga däri, hur man med små medel förmår uttrycka en så låg och samhällsomvälvande synpunkt som möjligt; helst verklighetsfrånvänd, ju mer desto bättre.

Men jag har inte förmått att bortjaga tankarna om att vi har misslyckats ändå? Skall inte talspråkets vackra enkelhet vara grunden för skriften? Vi har nu infört ordet ”dom”. Men dom låter alldeles fel i mina öron. Dom-kyrka, dom-are et c. uttalas inte alls som ”dom”. Nej, jag vill slå ett slag för stavningen ”dåmm”, vilket jag fortsättningsvis kommer att använda, då den är den enda riktiga och demokratiska. Dåmm som inte förstår detta, dåmm är bakåtsträvare. Dåmm är antingen småborgerliga eller så går dåmm i fascismens ledband. Även dåmm bästa av dåmm måste förstå att dåmm genom att motsätta sig dåmm framåtskridande krafterna kommer ådra sig klander från dåmm framtida generationerna. Dåmm kommer skåda tillbaka på den ociviliserade tid då dåmm reaktionära krafterna tilläts styra och människorna var utelämnade åt dåmm. Dåmm olyckliga, dåmm fattar inte vad dåmm gör.

[Notera vilken konstnärlig lyftning språket får ovan. Författarens anmärkning.]

Er tillgivne
Ture Nerman (som för övrigt kommer fortsätta kampen att förändra språket även efter att jag är död. Mig blir ni inte av med borgarsvin!)