No direction home — Martin Scorsese

No Direction Home: Bob Dylan - A Martin Scorsese Picture (2-disc)Martin Scorsese började sin karriär som assistent på inspelningen av Woodstock. Han har senare gjort flera musikdokumentärer, den mest kända varande The Last Waltz med the Band och den här recenserade. Man noterar också att han var en av de första som fyllda sina filmers musikspår med enbart rockmusik. (I övrigt skall han främst hedras för Taxi Driver, en av 70-talets bästa amerikanska filmer.)

Han är alltså väl meriterad att göra denna film om den svårfångade personligheten Dylan. Som material har han haft 1) Råmaterialet till den misslyckade dokumentären Eat the document från Englandsturnén 1966 2) Intervjuer med Dylan inspelade av hans manager, gjorda i början av 2000-talet 3) Ett antal ”Talking heads”, intervjuoffer som var med när det begav sig 4) Övrigt arkivmaterial från första halvan av 60-talet.

Av allt detta lyckas han skapa ett fascinerande porträtt egentligen bara genom att klippa ihop materialet på ett bra sätt! Och bilden av Dylan stämmer väl överens med den jag själv har. Musikframträdandena håller också hög klass förstås. För mig är höjdpunkten när han framför den då ännu ej släppta Mr Tambourine Man på en workshop inför en storögd och trollbunden publik på Newport Folk Festival, eller Blowin in the Wind på samma festival några år tidigare (hans första festivalframträdande). En notering vid det famösa ”Judas”-framträdandet av Like a Rolling Stone i Manchester 1966: Hur en historisk händelse kan passera människor förbi utan att det noteras som något särskilt, ser vi här: kameramannen, som filmar detta mytiska ögonblick i rockmusikens och 1900-talets historia, vänder efter öppningstakterna bort kameran från scenen, han tycker tydligen att det är intressantare att filma strålkastarna!…

Betyg: 5/5

P. S. Den bästa Dylan-dokumentären är alltjämt Don’t Look Back.