Litteraturhistorieförfalskning (2)

I Svensk Litteraturhistoria (Alving–Hasselberg, 1959) är Viktor Rydberg den författare som ges mest utrymme efter Strindberg och framställs mycket riktigt som den centrala författaren under andra halvan av 1800-talet i Sverige.

Bara drygt tio år senare (1960-talet hade kommit emellan) i Svenska för gymnasieskolan (Brodow, Edqvist, Kavaleff, Öh, 1971): nu är Viktor Rydberg inte ens med; ”bortretuscherad” på bästa Trotskij-vis. (Precis så skall en slipsten dras enligt Partiet i George Orwells 1984.)