Schlagerkungen Fred Winter — Härligt, härligt… Fred Winter-kavalkad

ImageOm Jules Sylvain var eleganten (se tidigare inlägg) av de två stora schlagerkompositörerna under 1900-talets första halva, så var Fred Winter den slagfärdige. Hans melodier hade mer medryckande kraft men kanske mindre sofistikation och variation? Hur som helst är även han mer än väl värd att stifta bekantskap med. Den här skivan består av inspelningar gjorda av en mängd artister 1981 med Ricke Löw som dirigent; orkestern är Löws egen spetsad med medlemmar ur Kungliga Hovkapellet. Särskilt glänser Sune Mangs i Winters största hit ”Härligt, härligt”: det är nog en av de finaste schlagerinspelningar som har gjorts. När skivan var inspelad gjordes även ett minnesprogram för SVT på Berns salonger. Detta program har sedan gått på Minnenas television. Starkt rekommenderad skiva!

Betyg: 5/5

Schlagergeniet Jules Sylvain

Första halvan av 1900-talet uppvisade ett fantastiskt musik- och nöjesliv som idag är både bortglömt och nedvärderat. Bland annat fanns två stora kompositör-genier i Fred Winter och Jules Sylvain. Trots att de flesta idag nog inte vet vem Jules Sylvain var, så känner de flesta igen låtarna Med en enkel tulipan, Sång om syrsor, Säg det i toner med flera efter bara några takter.

Jag är full av beundran för att kunna skriva melodier som fastnar efter en till två lyssningar men samtidigt har sådan kvalitet att de aldrig slits ut för lyssnaren. Och även om jag själv inte är sångare, så kan jag förstå att man som sådan tycker mycket om att sjunga dessa sånger, som flyter så lätt men ändå bjuder på möjligheter och utmaningar.

Det finns en samlingsskiva att köpa för den som vill utforska mer: http://www.ginza.se/product/sylvain-jules/med-en-enkel-tulipan-1926-66/143158/

Här är en dokumentär från slutet av 1960-talet med bland andra Björn Ulveus, Agneta Fältskog och en ung Sten Nilsson (Sten & Stanley):

Slutligen en skiva som jag själv är väldigt förtjust i, där den duktiga Anita Lindblom sjunger Jules Sylvain. Tyvärr finns den inte att köpa som CD men är tillgänglig på iTunes och Spotify:

Anita Lindblom – sjunger Jules Sylvain

Jazzgossen — Hasse Ekman

För mig är nyckelögonblicket i denna film när kameran gafflar in Hasse Ekmans ansikte i filmens näst sista scen. Det uttrycket av klarhet och självinsiktens bittra lycka fångar Ekman med absolut gehör. Ekman kunde regissera både komedier och seriösa filmer, och i det avseendet slår han Bergman, vars komedier ofta blev misslyckade. Den här filmen faller i samma kategori som ex. Singin’ in the Rain, filmer som ville fånga upp något av den nostalgi folk kände inför den svunna epokens artister och underhållning. Och det lyckas den med. En aldrig annars sedd kavalkad av artister och slagnummer bjuds publiken på. Särskilt Karl Gerhard glänser som sig själv. Men det är också en film om att mogna som människa och att komma till självinsikt. I början ställs två kavaljerer mot varandra. Den världsfrånvände och dödslängtande kommunistiske poeten och Hasse Ekmans karaktär, en glättig ”jazzgosse” från en rik familj som bygger upp ett nöjesimperium. Den glättige avgår naturligtvis med segern och får kvinnan. Men hans självsäkerhet och självtillräcklighet är brister som förrädiskt döljs under hans ytliga charm. Han får betala ett högt pris, förlorar både fru och företag. Poeten får tillbaka flickan, men väljer att dö för ”saken” i Spaniens inbördeskrig. Det bäddar för det lyckliga slutet… Jag vill också puffa lite för musiken. Många av dessa vackra melodier skrevs av den svenske tonsättaren Jules Sylvain. Den här skivan med låtar av honom står på inköpslistan. Och varför inte återsläppa filmen och filmmusiken? Som tur är har jag filmen inspelad från TV och nu bränd på DVD. Och betyget, ja det kan bara bli högsta, bara för alla fina framträdandens skull.

Betyg: 5/5