Intermezzo — Gustaf Molander

Det mycket välgjorda svenska originalet av Intermezzo (Ingrid Bergmans Hollywood-debut) skall man se först och främst för Gösta Ekmans rollprestation. Han får alla andra att framstå som amatörer, inte därför att de är det utan därför att han är så förb*nnat bra.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/3b/G%C3%B6sta_Ekman_d.%C3%A4.jpg

Filmen ingår i Ingrid Bergman-boxen volym 1:

http://www.discshop.se/filmer/dvd/ingrid_bergman_volym_1_4_disc/P83985

Om man bara vill se denna film kan man hitta den här.

Betyg: 5/5

Höstsonaten — Ingmar Bergman

HöstsonatenVad händer om världens kanske främste personregissör, som alltid lyckas få ut precis allt av sina skådisar, även när dessa är medelmåttiga begåvningar, samarbetar med en av filmhistoriens främsta kvinnliga skådespelare? Det blir storartat. I vad som blev Ingrids sista biofilm gör hon en alldeles enastående rollprestation som den dominanta och självupptagna modern. Liv Ullman som spelar dottern gör också en imponerande insats, kanske hennes bästa. Filmen handlar om en mor-dotter-relation men i vidare mening om förälder-barn-relationer i allmänhet. (Även om jag anar att Ingmar Bergman själv har sina sympatier mer hos modern, och kanske egentligen vill beskriva förhållandet mellan en stark, självständig och en svag, ömklig människa, som parasiterar på modern, är det inte så det framstår för publiken. Det är snarare dottern som får sympatierna.)

Betyg: 5/5

P. S. Visste du att Ingrid Bergman rankas som den fjärde största kvinnliga filmstjärnan i historien av det Amerikanska Filminstitutet?