Några exempel på felöversättningar i Bibeln

Är det Jesus eller Maria som krossar ormens (Satans) huvud? Och hade Mose horn på huvudet? Det är förstås Jesus, och nej Mose hade inte horn.

Luther, Melanchthon och de andra reformatorerna såg med kritiska
ögon på hur kyrkan betraktade Vulgata som själva Skriften, och de betonade att teologer bör kunna gå direkt till grundspråken vid studiet och
tolkningen av Bibeln. Ad fontes (”till källorna”) var ett viktigt slagord för
många på den tiden.

Man lade också märke till vissa svagheter och fel i den latinska översättningen. Till exempel i 1 Mos 3:15, där Gud direkt efter syndafallet
talar till ormen om Frälsaren som ska komma och övervinna den ondes
makt: ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din
avkomma och hennes avkomma.” Därefter fortsätter Vulgata: Ipsa conteret caput tuum, dvs Hon (”ipsa”) ska krossa ditt huvud. Denna vers var
för många ett bevis på att jungfru Maria förtjänar att bli betraktad som
en coredemptrix (”Medåterlösare”). Men Melanchthon påpekade i sin
troslära Loci Communes (utgiven i december 1521) att det är bättre att
låta pronominet här peka tillbaka på ”avkomma” och inte på kvinnan.
Pronominet som står i den hebreiska grundtexten har nästan alltid betydelsen ”han” (bara någon enstaka gång ”den”, ”hon”, ”de” eller ”som”).
I Lutherbibeln blev det därför använt ett hankönpronomen: ”Han ska
krossa ditt huvud.”

Bland andra märkliga detaljer kan nämnas att Vulgata i 2 Mos 34
(vers 29, 30 och 35) hade översatt hebr. qarán (strålade) med ”horn”
(på hebr. qéren) så att betydelsen blev att Mose lade en slöja över sitt
ansikte för att dölja sina horn. Detta missförstånd är bakgrunden till
att Michelangelo och andra konstnärer har framställt profeten med två
horn i pannan.

https://www.biblicum.se/wp-content/uploads/2022/03/Biblicum_2022-1.pdf

På ett annat ställe i samma nummer av Biblicum har vi det här:

I Hesekiel 9 har vi en intressant profetia. Profeten ser en man i linnekläder som utför Herrens befallning, v 9: Gå igenom Jerusalem och sätt
ett kors i pannan på dem som suckar och jämrar sig över alla vidrigheter
som görs därinne.

Och i v 6 befaller Gud de sex män som har kallats att straffa staden:
Rör ingen som har korset på sig. Det ord som används här är den sista
bokstaven i det hebreiska alfabetet: taw, som i gammalhebreiskan skrevs
som ett kors. I andra översättningar står det vanligen tecken, men Folkbibeln har valt att skriva ut att det är ett kors. Där blir betydelsen klar: den som har korsets tecken står i Guds beskydd och ska inte skadas av straffdomen över synden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s