Olympiska och pythiska oden — Pindaros

Olympiska och pythiska oden (inbunden)

Till att börja med, varför läsa Pindaros? Hans poesi kan bara förstås av dem som är enormt insatta i grekisk mytologi, historia och geografi. Hans poesi kan egentligen bara intressera dem som känner till föremålen för hans oden (hyllningsdikter till segrarna i idrottsliga spel). — Att Pindaros ansågs vara den främste lyrikern under det hellenska tidevarvet får nog tillskrivas hans poesis enorma komplexitet, vilken passade för den typ av esoterisk och navelskådande forskning som akademikerna i Alexandria ägnade sig åt.

Med detta sagt, så var han ingen klåpare utan naturligtvis enormt begåvad. Kanske inte den främste lyrikern, men absolut en av de främsta. Hans lyrik torde dock sakna relevans för nutidens människor på ett helt annat sätt än de mer personliga grekiska lyrikernas, till exempel Sapfos. Så varför läsa Pindaros? Ja, ett skäl skulle kunna vara hans poetiska begåvning och hans språk. Och detta leder oss in på denna översättning av Ingvar Björkeson.

Sture Linnér kallar i inledningen (som för övrigt visar vilken begränsad och osjälvständig ande han var) Björkeson ”den skickligaste poesiöversättare vår litteratur någonsin ägt”. Inte ”jag tycker” eller ”av grekisk poesi” utan som ett konstaterande, och av all poesi, någonsin, till svenska! Det är så häpnadsväckande dumt att man undrar vilket förhållande Linnér och Björkeson hade med varandra? Jag har läst otaliga översättningar av poesi, både antik och modern, som vida överträffar Björkesons, utan tävlan!

Det absolut största problemet med den här översättningen är att han inte har följt versernas metrik, vilket gör att texten uppfattas mer som fjollig prosa än vacker poesi, hel och hållen ovärdig Pindaros. Visst kan en och annan rad uppfattas vacker tagen ur sitt sammanhang, men som helhet faller det platt. Och jag kan inte ens ärligt medge att jag tycker att han har någon särskilt god poetisk känsla i sitt språk, även bortsett från metriken. (Han skriver dock korrekt svenska med ett rikt ordförråd, det medger jag.)

Varför läsa poesi, om det bara är prosa uppdelad på flera rader? Det gäller i all synnerhet den grekiska poesin…

Betyg: 2/5

P. S. Hur många fler klassiska verk har Björkeson givit sig på, påhejad av Linnér under hans livstid? Ja, listan är numera synnerligen lång. Tyvärr tror jag att den svenska litteraturen har blivit sårad för en lång tid framöver, om dessa översättningar nu lyfts fram som standard för skolelever och studenter. Svenska Akademien gjorde helt rätt när de gav ut Lagerlöfs Homeros-översättningar för några år sedan!

P. S. 2 Jag såg nu att kritik har riktats mot Björkeson utav Staffan Fogelmark på Göteborgs universitet (i Svensk tidskrift för bibliografi vol. 7.). Han kritiserar dels Björkesons språkförståelse av grekiskan, men också det poetiska språket i översättningen: ”Han har ej heller försökt att ersätta dessa strukturer med någon annan gångbar svensk vers som hade kunnat förläna en viss värdighet och poetisk höjd åt hans översättning, vilket kanske kan beklagas. En mindre hövlig läsare skulle kanske t.o.m. vara frestad att beskriva IB:s översättning som svensk prosa med ojämn högermarginal.” Det skriver jag helhjärtat under på! Skönt att det finns personer med ryggrad som inte jamsar med i hyllningskören av Björkeson… Här kan man för övrigt läsa mera, med Fogelmarks eget genmäle till kritiken av hans kritik i kommentarerna:

https://venanzio.wordpress.com/2009/05/05/critique-av-bjorkesons-pindarosoversattning/#comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s