Operation Norrsken — Christoph Andersson

Operation Norrsken : om Stasi och Sverige under kalla kriget (inbunden)Den här boken blev för mig, även om den var intressant, en besvikelse. Om vi börjar med beskrivningstexten:

Före Berlinmurens fall var DDR och dess ökända säkerhetstjänst Stasi en maktfaktor i Europa. Journalisten Christoph Andersson har grävt i arkiven och hittat häpnadsväckande uppgifter om dess svenska kopplingar.

På 80-talet ville regeringen Palme exportera svensk kärnvapenteknologi till DDR. Ärendet var kontroversiellt, men den enda som började nysta i frågan var Rapportjournalisten Cats Falck. Hon upp­täckte ett mystiskt östtyskt företag som skulle vara mellanhand. I november 1984 försvann hon spårlöst och hittades senare död.

Detta i förening med omslagsbilden med Palme som hjärtligt skakar hand med Honecker ger ett intryck av att här skall avslöjas storpolitiska kopplingar mellan ländernas högsta ledning… Vad man istället bjuds på är följande:

1. Operation Norrsken. En planerad men aldrig genomförd desinformationskampanj av Stasi, som skulle visa på Sveriges kopplingar med Nazityskland under andra världskriget. Vad gör då författaren, jo han upprepeterar i stort sett hela Stasis material i ”Operation Norrsken”, men utan att kommentera, värdera eller ifrågasätta vad som är sant eller ej. Han fungerar därmed som en förlängd arm av Stasi 30 år senare. Operation Norrsken avbröts alltså men svenska journalisters snedvridna och överdrivna bild av nazisympatier i Sverige under andra världskriget fortsätter ändå. Där behövde aldrig DDR gripa in. Något som Andersson själv gör sig skyldig till när han bland annat citerar Stasi-spionen Björn Jensen: Han sätter sig på en stol och förklarar att det [nazisympatisör] var ju nästan alla svenskar på den tiden [andra världskriget]. Detta helt felaktiga påstående, som vi alla har fått till oss i olika former från svenska journalister och historiker under lång tid, kommenteras inte alls av herr Andersson.

2. Den oheliga krutalliansen handlar om hur Bofors sålde vapen till DDR som sedan sålde vidare till olika krigshärdar för att få in västvaluta. En viktig granskning men ganska tråkig läsning.

3. SVT-reporter Cats Falck. En ”journalist” som jobbade på Rapport som någon form av assistent, blev under mystiska omständigheter mördad. Anledningen kan ha varit att hon granskade Sveriges ”smuggling” av högteknologi till DDR. Men framförallt den svenska regeringens exporttillstånd till ASEA för högtryckspressar. Tesen som drivs är att eftersom dessa pressar skulle kunna användas vid framställning av kärnvapen, så är de per automatik ”kärnvapenteknologi”. I boken får man intrycket av att författaren tror att det enda som behövs för att framställa kärnvapen är dessa pressar. Men här ringer varningsklockorna, i alla fall för mig. Varför skulle östblocket, Warzawapakten, som hade kärnvapen i sådana mängder att man kunde mäta sig med och till och med överträffa USA, inte ha kapacitet att göra detta själva? Varför skulle inte Sovjet kunna förse DDR med kärnvapenteknologi om man så ville. Varför skulle DDR istället välja att vända sig till icke känvapen-nationen Sverige? När sedan författaren spårar pressarna, visar det sig minsann att de fortfarande finns i DDR, men inte för att framställa kärnvapen.

Här kunde man som granskande journalist ha undersökt andra spår till varför Cats Falck blev mördad, men istället slutar kapitlet i en rad lösa trådar.

4. När Stasi blåste filmaren Roy Andersson. Stasi inledde en informationskampanj som skulle sprida tesen att AIDS hade uppstått i amerikanske laboratorier. Problemet är bara att det inte bara är Stasi som har drivit den tesen. Det finns bland annat en forskare i USA som lade fram samma teori. Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget. Stasi kan ju välja att driva en kampanj som bygger på sanning om det tjänar deras syften. Jag är inte insatt i frågan, men författaren till den här boken visar inga belägg för hur AIDS har uppkommit. Man kan alltså inte utesluta att Roy Andersson har rätt, även om det kanske inte är den mest troliga förklaringen. Vidare tycker jag att han behandlar Roy lite styvmoderligt. Roy må vara socialist, men han är definitivt en begåvad filmare, vars rykte bygger på helt andra saker än den informationsfilm till Socialstyrelsen som boken behandlar. Dessutom är filmen betydligt längre och innehåller mer material än vad som framgår i boken. Se själva:

(del 2 och 3 finns också på YouTube)

5. Stasiprästen i Burträsk. En före detta präst som har spionerat för DDR, det är allt.

6. En eftermiddag på ålderdomshemmet. Ytterligare en pensionerad DDR-spion, det är allt.

Summatim en soppa kokad på några rostiga spikar.

Vad som hade varit betydligt mer intressant att läsa om är hur svenska politiker, journalister och svenska samhällsinstitutioner et c. har blivit påverkade av DDR genom åren. Ännu har ingen vågat nysta i det. Att DDR hade en spionverksamhet i Sverige lär väl knappast komma som en chock för någon?! Ett annat problem med boken är att den låter före detta Stasimedarbetare komma till tals utan att bli ifrågasatta. Och så avslutas den så här: ”Paradoxalt nog står Säpo, regeringen, ex-agenten Jensen och före detta Stasiofficeren Eismann på samma sida. Alla har ett gemensamt intresse av att hålla ett stycke viktig svensk nutidshistoria bakom lås och bom.” Wow! Det låter ju väldigt konspiratoriskt och bra det där (och dessutom låter han oss veta att även de ”populistiska”, ”högerextrema” krafterna tjänar på det!), men någon förklaring eller bevis på vad han egentligen menar får vi inte, bara denna antydan.

Betyg: 2/5

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s