Ett svärdshugg mot den svenska historien

Här är mannen/släkten som ansvarar för att historiedisciplinen i Sverige har degenererat. Källkritik? Pytsan. Det handlar om att han vill välja ut de källor som bekräftar hans bild. För om han och hans gelikar vore konsekventa så funnes ingen historia alls att skriva. Det de ville göra var att skriva om historien. I detta fall fanns en Skånepatriotism i grunden som slog över i ett glorifierande av Danmark och nästintill svenskhat.

Med en ganska stor dos arrogans avvisades den rådande bilden av vikingatiden. Istället skapades en mycket mera fragmentarisk bild, men i gengäld byggd på säkra, samtida, källor. Detta skulle bli signifikativt för Lauritz fortsatta forskningar där han gång på gång nedmonterade nationella konstruktioner av historien. Emellanåt förledde denna strävan Weibull till att tillämpa en selektiv källkritik.

Under 1940-och 50-talen kom Lauritz och Curt Weibulls elever att överta de flesta av landets lärostolar i historia. Det skedde ett maktskifte i svensk historievetenskap. Själva beskrev de sig som företrädare för en objektiv och faktabaserad historievetenskap i kontrast till sina motståndare, vilka utdömdes som metodologiskt omedvetna, konservativa historieromantiker. Men detta är en grov förenkling. Alltsedan 1900-talets början var de flesta svenska historiker medvetna om betydelsen av källkritik. Vad striden ofta gällde var huruvida sentida berättande källor kunde innehålla en identifierbar kärna av historisk sanning eller ej. Här råder ännu i dag ingen enighet bland historiker.

Här är en artikel som citaten ovan kommer ifrån.

Här man läsa om en av hans motståndare, Johan Nordström.

Det viktigaste elementet i det som kan kallas Nordströms metod är strävan till inlevelse och historisk förståelse. Häri ansluter han sig till gängse tradition hos till exempel Schuck, Burckhardt och Dilthey. Detta historistiska betraktelsesätt skiljer Nordström från Sarton och den positivistiska traditionen i vetenskapshistorien. Nordström tillmäter de idémässiga faktorerna en större roll för den historiska utvecklingen än de materiella.

Det sistnämnda ansluter för övrigt till Viktor Rydbergs syn på historieforskning och historieskrivning, som var inflytelserik på 1800-talet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s