Fänrik Ståls sägner är ett exempel på hur konsten verkligen kan förändra historien. Diktsamlingarna skapade stolthet hos ett kuvat och likgiltigt folk. Finländarnas till stora delar nesliga beteende under 1808 års krig låg som en mörk skugga över nationen. Runeberg ville dock lyfta fram det hjältemod som trots allt fanns och sätta ljuset på det istället. Här föddes den moderna finländska patriotismen. Finnarnas starka offervilja under krigen med Sovjet hade nog mycket att göra med Fänrik Ståls sägner.
Boken är en samling ”minnen” och sägner från krigsåren, berättade av Fänrik Stål för en yngling. Det är i mångt och mycket exempel på ”borgerlig realism” med ett enkelt språk och verklighetsnära motiv och realistisk tematik. Men det är mycket väl utfört. Personligen tycker jag bäst om ”Molnets broder” och ”Den döende krigaren”, mer idealistiskt färgade dikter som skrevs långt innan de övriga, samt ”Sveaborg”, en dikt som inte ens fanns med i första utgåvan på grund av det kontroversiella ämnet. (Sveaborg kapitulerade utan att ett skott avlossades, trots att den ansågs ointaglig.)
Betyg: 4/5
Harpolekarens blogg 